Gutefåren


Gutefår - ett bra val!
Ingen fårras är sämre eller bättre än andra. Alla fårraser har sina fördelar, varje ras efter sina egna förutsättningar. Den som tänker börja med fårhållning och tvekar om sitt val av ras skall ställa sig själv några enkla frågor:

  • Vilka fårraser passar till mina marker;
  • Skall de beta i skogsterräng, hagmarker eller på "tung" åkermark?
  • Vilka resultat och produkter vill jag ha av mina får: Kött, ull, skinn eller landskapsvård?
Med ledning av svaren bör ett lämpligt val kunna göras.

Djurhållning är också en trivselfråga. Inom Föreningen Gutefåret är vi givetvis angelägna om att framhålla gutefåret som ett bra val.
 
 
 
Gutefårets identitet
Såväl bagge som tacka har två välutvecklade, svagt vridna, konvergerande eller divergerande, till utformningen spegelvända horn med kraftig räffling och tydliga "årsringar". Baggarnas horn är stora och kraftiga, tackornas horn smalare och gracila.

Skelett och kroppsform är gracila, rygglinjen rak och korset måttligt sluttande.

Benen är smala, förhållandevis långa och tätt ansatta med uttåade framben samt väl ställda bakben.

Djuren är kortsvansade, svansens längd mätt på undersidan skall normalt vara 13 - 15 cm.


Varning för tre anomalier!
  • Månghornighet.
  • Horntrånghet.
  • Bredklövsanlag.
Månghornigheten har ofta uppmärksammats som kuriosa. Bland gutefårens anfäder på Gotland omtalar Olaus Magnus under 1500-talet 8-hornade baggar och Linné under sin resa 1741 såväl 4-, som 6- och 8-hornade får. De sista av dessa "äkta" månghorniga utegångsfår slaktades under 1900-talets första hälft. Under 1970-talet återinfördes månghornsanlaget med Jacobfår som utgångsras, vilket bl. a. också medförde anlag för lång svans. Månghornighet förekommer alltså numera inte hos rasrena gutefår.

Horntrångheten är ett problem endast för baggar, hos vilka ena eller båda hornen under utväxten kan vrida sig inåt (konvergera) och skada käke och kind.

Bredklövsanlaget består i extremt ökad, tjock tillväxt av framklövarnas ytterdelar, som antar formen av ett halvt klöverblad. Klövförväxningen är ärftlig och leder till gångproblem.

Fyra goda skäl för gutefårens bevarande
  • Kulturhistoriska: Gutefåren är ett av de äldsta kulturarv vi har att förvalta.
  • Genetiska: Gutefåren är en levande genbank, oersättlig och fylld av goda egenskaper.
  • Estetiska: Gutefåren är vackra, baggarna med sina kraftiga horn rent monumentala.
  • Praktiska/ekonomiska: Gutefåren blir lätt tillgängliga, har lätta lamningar och det ekonomiska utbytet blir under givna förhållanden likvärdigt med övriga lantrasfår.

Naturvård viktig nisch
Våra gutefår är utomordentliga att använda i naturvården. De äter inte enbart örter och gräs på fälten, utan söker gärna sin föda bland buskar och i lättare skogsmark. Deras kroppsbyggnad ger dem fördelar att med lätthet röra sig i tämligen oländiga marker. De är tåliga och väl anpassade för skiftande väderleksförhållanden. De hör hemma bland våra "utegångsdjur" och gutefåren mår gott av att vistas utomhus hela året, naturligtvis med möjlighet att få vind- och regnskydd under tak av någon form, vilket vi också enligt lag är skyldiga att ge dem.

Läs vidare i Rasbeskrivning gutefår

 

Om du registrerat e-post och har satt en ledtråd för ditt lösenord kan du få ledtråden per e-post. Saknar du e-post, kontakta info@gutefar.se för hjälp.

Ditt medlemsnummer:   
(Medlemsnumret står på baksidan av Tidningen Gutefåret)