Gutefåren
Ingen fårras är sämre eller bättre än andra. Alla fårraser har sina fördelar, varje ras efter sina egna förutsättningar. Den som tänker börja med fårhållning och tvekar om sitt val av ras skall ställa sig själv några enkla frågor:
- Vilka fårraser passar till mina marker;
- Skall de beta i skogsterräng, hagmarker eller på "tung" åkermark?
- Vilka resultat och produkter vill jag ha av mina får: Kött, ull, skinn eller landskapsvård?


Skelett och kroppsform är gracila, rygglinjen rak och korset måttligt sluttande.
Benen är smala, förhållandevis långa och tätt ansatta med uttåade framben samt väl ställda bakben.
Djuren är kortsvansade, svansens längd mätt på undersidan skall normalt vara 13 - 15 cm.
Varning för tre anomalier!
- Månghornighet.
- Horntrånghet.
- Bredklövsanlag.
Horntrångheten är ett problem endast för baggar, hos vilka ena eller båda hornen under utväxten kan vrida sig inåt (konvergera) och skada käke och kind.
Bredklövsanlaget består i extremt ökad, tjock tillväxt av framklövarnas ytterdelar, som antar formen av ett halvt klöverblad. Klövförväxningen är ärftlig och leder till gångproblem.
Fyra goda skäl för gutefårens bevarande
- Kulturhistoriska: Gutefåren är ett av de äldsta kulturarv vi har att förvalta.
- Genetiska: Gutefåren är en levande genbank, oersättlig och fylld av goda egenskaper.
- Estetiska: Gutefåren är vackra, baggarna med sina kraftiga horn rent monumentala.
- Praktiska/ekonomiska: Gutefåren blir lätt tillgängliga, har lätta lamningar och det ekonomiska utbytet blir under givna förhållanden likvärdigt med övriga lantrasfår.
Naturvård viktig nisch
Våra gutefår är utomordentlig

Läs vidare i Rasbeskrivning gutefår