Avel

Ett renrasigt gutefår
Ett renrasigt gutefår är ättling till de behornade gotländska utegångsfår som samlades ihop fram till mitten av 1950-talet och som har en dokumenterad härstamning tillbaka till 1997 eller tidigare.

Inom föreningen har vi länge brottats med att fastställa ett tydligt svar på frågan "Vad är ett renrasigt gutefår?". Att definiera vad gutefår är för typ av ras innebär knappast någon svårighet. Gutefåret tillhör gruppen nordiska kortsvansfår, vilket innebär att det alltid har en förhållandevis kort svans samt att såväl storlek som färg och färgteckningar är varierande hos enskilda djur. Därefter gäller det att tydliggöra hur rasrenheten skall formuleras.

Lantras står för ursprunglighet
Före 1800-talet fanns i Sverige, vid sidan av de under 1500-talet särskilt importerade fårraserna, endast inhemska lantraser, lokala populationer av våra husdjur, som varierade ganska mycket i de flesta egenskaper. Gutefåret är en sådan lantras och för en lantras finns ingen uppställd rasstandard, som tvingar alla djurhållare att likrikta sina djur mot en idealbild.
Ett bra exempel på hur lantrasavel kan fungera framgår av artikeln "Foula shetlands - Ett försök att bibehålla den genetiska mångfalden i en isolerad flock får" av Sheila Gear, publicerad i tidskriften Gutefåret nr 4/2006

Rasstandard ett hot
Under 1800-talet började man ute i Europa avla fram raser efter uppställd rasstandard. Till Sverige kom dessa nya idéer främst från England. En vanlig sådan i sen tid framavlad ras med fastställd standard är således en population av djur som på ett eller annat sätt har någon gemensam egenskap. Det som då kan hända är att två renrasiga individer får en avkomma med "fel" utseende. Trots att avkomman har två renrasiga föräldrar får den inte ställas ut, användas i avel eller registreras i stamboken pga "fel" utseende.

I strävandet att bevara en lantras vill man däremot slå vakt om den ursprungliga variationen inom rasen, så att den inte försvinner genom s.k. genetisk drift. Detta innebär en positiv inställning till förekomsten av hittills ej observerade anlag, som plötsligt kan uppträda i en ökande population och då kan upplevas som nya. Sentida exempel bland gutefåren är t.ex. anlaget för vitbuk och mufflonliknande färgteckning.

Utseendet oväsentligt
Utseendet är med andra ord helt oväsentligt för en lantras. Även om någon uppfödare önskar ha enstaka eller flera djur med udda utseenden, så har det inte någon som helst betydelse för lantrasen som helhet, annat än att det hjälper till att bevara den breda variationen.

Det betyder dock självklart inte att man skall hålla djur med egenskaper som gör att de lider, t.ex. baggar där hornen växer in i käkarna. Å andra sidan får inte rädslan för horntrånghet "slå över" så att alla enbart avlar på baggar med extremt utåtvridna horn. Variation skall få förekomma även där.

För drygt 50 år sedan hade ett antal personer samlat ihop den grupp gotländska behornade utegångsfår, som utgjorde grunden för den population får som vi nu kallar gutefår. Ett renrasigt gutefår är således ett får som härstammar från denna "urpopulation". Två renrasiga gutefår får givetvis renrasiga gutelamm. Mer förklaring till vad som är ett renrasigt gutefår behövs egentligen inte.

Brist på dokumentation ett dilemma
Hur vet vi då att de får vi har nu verkligen härstammar från urpopulationen? Hade det funnits dokumenterad individuell härstamning på alla våra gutefår tillbaks till mitten av 1950-talet, då man slutade att plocka in ytterligare behornade utegångsfår från vanliga besättningar med utegångsfår, hade det varit enkelt för oss idag.

Gutefårägarna under de första årtiondena efter räddningsinsatserna genomförde inte någon individuell härstamningsregistrering. Man visste vilka gutefår man hade och kände igen rasen på dess särpräglade karaktärer, att bevara rasrenheten var en förtroendefråga. Dessutom betraktades ju gutefåren inte som en egen ras överhuvud taget fram till början av 1970-talet, eftersom fåretablissemanget definierade sina raser i termer som utställningsraser eller standardraser, där alla individer skulle likna rasens standard. Vilken bagge som var far och vilken tacka som var mor var fram till dess helt ointressant även för en lantras. Djuret var ju ett gutefår eller ett finullfår vare sig modern hette "Ullrika nr 4" eller "Bäärta nr 68".

Individuell dokumentation
Härstamningsintyg för gutefår började vi inte använda i någon större utsträckning förrän under slutet av 1980-talet, men även därefter fortsatte många att använda den gamla "Karlsömodellen", dvs att bara ange födelsebesättningens namn efter grundprincipen att två renrasiga gutefår givetvis får renrasiga lamm.
Det var först i samband med EU-inträdet 1995 som individuell härstamningsregistrering blev nödvändig och då för att kunna erhålla miljöstöd.
Fr.o.m. hösten 1996 införde Föreningen Gutefåret kravet att man skulle ange föräldraindivider i tre led på härstamningsintyget för baggar som skulle besiktigas, vilket i praktiken kom att gälla bagglamm födda 1997 och senare.
Många av dessa baggar hade dock föräldrar med bara födelsegården angiven, vilket ju var helt i sin ordning, eftersom dessa var födda i det gamla systemet.
Regeln gällde alltså bara baggar som skulle besiktigas, men i praktiken började gutefårägarna använda individregistrering med uppgift om två eller tre föräldragenerationer på intygen även för övriga baggar och tackor i samband med livdjursförsäljning. Det har gjort att det finns en ganska bra dokumentation ända ner på individnivå från år 1997 och framåt.
Om hur ett renrasigt gutefår skall definieras är föreningens styrelse enig genom sitt beslut om fastställande av ny avelsplan.

Avelsurval
För gutefår finns inte, och skall aldrig finnas, någon s.k. standard. Läs vår avelsplan!
För gutefårägaren är tre typer av avel möjlig: renavel, inavel och korsningsavel.

Renavel
Vid renavel arbetar man med djur inom en och samma ras, i detta fall gutefår, men individerna är sinsemellan så obesläktade som möjligt. Detta är den första och viktigaste metoden för gutefårägaren att använda sig utav.
Här kan djurägaren sedan ha önskemål om att välja ut särskilda individer, särskilt baggar, för att utnyttja olika anlag i fråga om färg, kroppsteckning, storlek etc.
Genomslagskraften på detta avelsurval kan i vissa fall vara stor och kan snabbt gå i gynnsam eller ogynnsam riktning.

Inavel
Inavel har en allmänt dålig klang och många är rädda för inavel, d.v.s. att para mor-son, fader-dotter, två syskon. Då skall man komma ihåg att inavel i alla tider har varit, och fortfarande är, ett av husdjursavelns viktigaste instrument. Utan inavel hade våra många hundraser varit en omöjlighet. Därför är det ingen olycka om man skulle råka betäcka en tacka med en bagge som är tackans son.
I de flesta fall kommer ingen som helst effekt att märkas av en eller ens två generationers syskonparning eller fader-dotter/moder-sonparningar. Skulle det däremot bli ännu fler generationers inavel ökar riskerna för inavelsdefekter.

Korsningavel
Den som deltar i bevarandet av gutefårens genressurser kan inte med de aktuella djuren ägna sig åt korsningsavel. Bevarandet av gutefårens genresurser kräver renrasiga djur.
I den mån korsningsavel ändå sker och där gutefår ingår som en av raserna, får avkomman aldrig användas vidare eller saluföras som gutefår. Korsningsdjuren i detta sammanhang är predestinerade för matbordet.

Olika val en bra garanti
Om vi ser den grå färgformen av gutefår som en "normaltyp", är vi övertygade om att gutefårägarna alltid har så olika intresseinriktningar i sina val av avelsdjur i ljusa, grå eller mörka former, att den totala variationen alltid är garderad. Gutefårägarna olika urval blir därmed en garanti för den breda variationens fortbestånd.

För att befrämja gutefårägarnas kontroll över sina djurs härstamning erbjuder föreningen sina medlemmar gratis tillgång till ett härstamningsbevis, som täcker tre led. Ännu flera kända led är naturligtvis önskvärda!

Föreningens mall för härstamningsbevis finns tillgängligt för medlemmarna i form av en data-fil att använda i såväl handskrivna som datorutskrivna dokument. (Finns under rubriken Avel / Härstamningsbevis)